Ha!
Bara genom att spika en list på en bild har jag uppfyllt ett mål som tagit många månader att realisera. Så här sent på kvällen ska man kanske ligga lågt med hammaren så vi håller upp där... Imorgon däremot spikar jag två till. Vad har vi då? tid! Ja, inga problem med den i alla fall. Jag tog ett bad och blev som ny. Parat för fritiden, möten, vernissager, Och sen hem kl. nie då kommer sömnen.
Ringde på grannens dörr för att plocka igen min reservnyckel som hängt där en stund. Hon hörde inte. Strax efter kom hon ut gråtande för att lämna nyckel. Helt enkelt för att prata med någon. Hon kan inte anklagas för att vara påträngande. Malin fick nyckeln så hon kan komma och gå som det passar, det borde vara hur lätt som helst för det stör absolut ingen. Grannen grät och jag hörde på. En värdig representant för mitt tema på svart dialog. Så blev det så här sent att det inte går att spika mer.
Ingen kan lastas för det för det är fint att lyssna på gamla människor som vill berätta något. Jag tröstar inte utan ler som en sol fast tanten gråter.
Inte vara till besvär, är ingen bra devis. Inte när det leder till en efterhängsen släng av bräcklighet.
Jag har tiden. Men har glömt att äta igen.
Imorgon är det fredag.
Är det omskolningen som börjat verka? jag kan inte avsluta det här!Jag gillar att lägga mig på kvällen, det är som att vinna på lotto.
Imorgon ska jag sätta den där svetsen som inte velat smälta ihop jämt på tre dagar. Det kommer muskler av alla ton järn som förbrukas och passeras till skrotbingen. En sorg god som så att inte använda det till något stilfullare. Hallå tiden. Hallå.
Jag tänker på Leif, om han varit ett djur, en humla, surrealistiskt surrande med ett perspektiv inifrån blommorna, dit andra inte kommer, men man kan se själva humlan, vad den gör, och skänka en tanke att den är ett sympatiskt inslag en skön sommardag när man låter tankarna flyta runt utan krav på någonting.
