för att gräset är så fint i maj

12 timmar på en båt i kph

apostleship of noise spelar på half machine, Monix included on metallofonen. soundcheck. halfmachine

min mamma

en grizzlybjörn...

med en flaska rom

konstens historia:

Tillbaka till doktorn: 70-talet var tiden när kapitalet placerades i konst för att ge en långsiktig placering av pengarna. Det fanns mecenater som såg till att konstnärer fick producera konst, och det kunde få såna uttryck som Joseph Beuys demonstration med sopkvasten. Det rådde turbulens i konstvärlden. De män som samlat kapital köpte in sig i konstnärens kreativa verkstad på samma sätt som ungarna på mellanstadiet köpslår om mer påhittiga kamrater att ta hem efter skolan när de tröttnat på lika barnens bästa lekar. De påhittiga barnen tröttnar fortast och vill egentligen bara hem till sina projekt. Då har dom demonstrerat färdigheter för hela familjen och tittat på köpeprylar men blivit uttråkade av att vara ett uppvisningsnummer. Dom kapitalstarka männen saknade grabbarna som tar en öl i mörkblå overall och fnissar över en låda med maskindelar. Dom ville vara en del av en manlig kultur med skit under naglarna och fötterna på bordet men var fostrade till pressveck och slips. Dom påhittiga måste någon gång börja stöta bort kapitalet för att ha plats till smutsen. De beiga pressvecksbyxorna blir ett störande inslag som hejdar flödet i arbetet. Därav dammet i hörnet. Kvasten måste stå så länge kapitalet finns i rummet.

Val i Clas trädgård

Imponerande skicklighet uppvisar Lukas Nystrand när han sätter synålen i en packe sopsäckar. Ännu snyggare är det när den inte är vänd ut och in.

Jag går inte ofta till Doktorn, och hann bli av med alla symptom som gjorde att det kändes nödvändigt på en månads väntetid.
Diagnosen var något i stil med att Joseph Beuys
visade att värdet av konsten kan liknas vid en hög ihopsopat damm i ett hörn med kvasten lutad mot väggen.
Jag kanske inte uppfattade andemeningen korrekt, men tänker att det är svårt att skilja på konsten och de stora pengarna även om doktorer, byggjobbare och skadereglerare verkligen bryr sig om konst. Joseph Beuys förklarande konst för en död hare var det första jag såg (i en bok) som var det där "något annat" som jag sökt efter. Det var inför en utställning i en mycket stor lokal som jag försökte fylla själv för att vara garderad om de andra fem hoppade av i kärleksintrigernas folkhögskoletid. Min första installation innan jag hade hört begreppet. Boken hade vår eminente lärare tagit med sig och jag fick på nåder titta i den, inte låna.
Kanske skulle jag vara mer benägen att tänka i termer som pengar om det fanns några. Men det renodlade behovet handlar om att ha medel att hantera fenomen i tillvaron. Omvärlden. Mina reflektioner. Allt det roliga och sorgliga och möjligheter, absurditeter. Kommunikationen. Eh, omvärlden ännu mer, det störande. Det är så hoppfullt med konst. Jag upplever inte att jag gör konst i det jag spottar ut i form av produkter, men som ett samlande namn på ett slags kluster där allt som hör till en föränderlig konstbaserad verksamhet är konst. Alla konstnärer och vad som pågår som kan referera till nu, då och sen. Jag saknar drift att bli beundrad, och förmåga att tänka pengar. Att bli "stor konstnär" är inget mål, för konsten är allt det andra, där man är.
typ.
Jag tror inte konstnärer besitter mer skicklighet än någon annan. det är bara visionerna och bedömningsförmågan som räknas. Där spöar dom skiten ur dom andra.

Min dotter och hennes kumpaner levererade ett spex igår som var jäkligt skickligt i min mening.
inte alls pinsamt. Jag buade inte ens.

...till skogen kom

med en flaska rom

ett s ramlade bort, här är det s.


















Det händer de flesta att man tänker att man ska göra en barnbok. Hur svårt kan det va? Jag har aldrig slutfört såna projekt tidigare. själva slutförandet var halva grejen. Inspirerad av Elsa Beskows käcka rimtrallar med sensmoralen knivsskarp Jag skickade iväg den till ett förlag och fick den refuserad. men det gör mig inget. inget.

Idén med det här var att börja från andra hållet. börja med teckningar. hitta på texten sist. Sedan har jag bytt ut några bilder och kanske ändrar jag på texten nån gång.

Nåja, såhär i efterhand... är den klar? tänkte jag inte att om jag får tid ska jag göra om det?
men jag gör ju det, ibland. gör om fast annorlunda. Hur färdigt kan det bli?

Sättet att teckna scanna in och photoshoppa ihop bilderna var nytt då jag gjorde det här. Jag tecknade mycket lite innan. sedan dess har jag fortsatt teckna mycket och försöker komma vidare in i andra uttryck i teckningarna. metoden använder jag i andra små projekt som passar att jobba med hemma, när man är sjuk eller bara inte kan annat. Jag har sytt en del teckningar, raksöm. Den biten känns utforskad för ett tag framöver. som att det liksom stupat, men kan också bli aktuellt i en annan form framöver.