torsdag 31 juli 2008

sömnen konsten och gnomen härunder

Nu ska vi prata om debatt. Om konstnärens roll eller situation. Vi ser inte mycket av det här, vi får titta efter debatt på annat håll. Skulle jag tippa i mitt ovakna tillstånd beror det på att vi håller en skapligt låg profil i avsaknad av pretentioner. I ett sömngångartillstånd ska jag nu redogöra för debattens betydelse. Inte. Husets hantverkare har gått loss med släggan i mål och mening att demolera huset. Titta istället på vårt grannland. t.ex. på:
http://www.morgenbladet.no
Ska vi orka höja ribban på det här fattiga konstklimatet? Inte just idag kanske. men en annan dag ska vi samla intryck och koka en egen konstens debattragu. Vi ska lära av det bästa från omvärlden och föra över det till vår urblekta landsdel. Vi kan bättre!!

(såja, vi kan väl låtsas i alla fall. Hitta på ett tema och skapa en fiktiv debatt som lixom växer till gigantiska proportioner och som aldrig blir präktig och tråkig.)


Vi ska istället prata om att okänsligt angripa gamla hus med slägga och vit färg. Att byta bakelit mot realager från billigbygggevaruhus. Den vita färgen som sprider sig som cancer upp i trappuppgången. Nej jag blir för känslosam.

Vi ska prata om katter som jamar. doften av nylagd bajskorve i kattlådan en morgon då man lagt sig i gryningen. Om katten som kryper upp och trycker sin pälsade kropp mot ansiktet och blottar en förskräcklig småländsk fästing. fet och gul.

(Jaaa, jag sa ju att hon hade en jättefästing på ryggen!! Gud om jag bara hade nerver att ta bort dom själv, då hade det inte behövt gå så långt och få såna konsekvenser att min sömn blir avbruten)

Jag vill passa på att gratulera den nye Intendenten på skånes konstförening till jobbet.

onsdag 30 juli 2008

9 august Poesiprojektet LÖVVERK














Här öppnas skumpan efter en lyckad invigning.

Alla poesin samlad på bloggen
http://infinita-poesia.blogspot.com/













Här var det tio konstnärer och poeter blandat, man kan annars fundera på varför jag plötsligt anstränger mig så och skriver två dikter, på rim dessutom.
Det var Lilian förstås som fick det att låta som en vansinnigt rolig idé, och det tror jag det var, vansinnigt roligt hela projektet. Beklagansvärt nog hade vi inte tiden för att gå vidare och utveckla ideer och ta det här till Mabels Argentina. Men det kanske kan bli i en vänligare framtid, man ger inte upp alla bra ideer utan vidare

























Mile får representera invigningen av LÖVVERK.
Solen lyste och Det var vackert som ett bröllop.
Lyssna noga!


lördag 26 juli 2008

årskort på djurparken

I kackig väntan på att gå till stranden.

Vi lekte med en tanke.
söka stipendium för att åka på skånes Djurpark.
Det lilla, hade det varit för mycket begärt av en egensinnig konstnär som en gång kunde glidit fram på räkmacka? Åh, snåla fosterland. Nej behåll dessa 140 kronor.

behåll biljetten till Ystad.

Jag klarar mig. Med årskort.

(är det inte lite konstigt att det inte finns turistbiljett för sådär 30 skånska spänn? för en utsocknes, utan barn?)

Åh nä, kan vi inte gå till stranden nu nångång, snälla, snälla, snälla. Alla andra hinner ju gå därifrååån. vad väntar ni på?

fredag 25 juli 2008

Åh naturer

Det väcks drömmar om andra sorters natur. Lyxiga hotell, sprit och vattenfall till priset av enstaka målningar. Jag skulle pytsat målerier i flödande ström mellan vodkaklunkarna. Hade man en gång 4000 resepengar. Hade inte svetscertifikatet "hägrat" som en flundra mörkande himmelen. Åh, vore man värt det istället för intigheten i konstens stadsvacum...

Åh den östeurepeiska konstkolonin.

Solen i tårar

Nej man skulle inte sitta inne när solen skiner så.

Så här såg det ut igår. På väg förbi en strand mellan Limhamn och Sturegatan.

Åh, försöker jobba lite, men själva omgivningen känns fattig. futtig.

onsdag 23 juli 2008

Ååh tristess

Arbetslägrets tid förbi för i år.
Bytt mot 89 kvadrat fyra trappor upp med vattenclosett, spis och rinnande vatten. Trafik, butik och anlagda parker.







Dödens tristess bor i Malmö.
Små onda ting som deadlines,
klocka och kalender.

Håglösheten stor.

Kroppen vill fortsätta se på när grönt förändras.
Bli fuktig och kall med Hellyhansen och gummistövel.



En bit från civilisationen.

tisdag 15 juli 2008

naturen vs geist

Grönskechocken har lagt sig. En morgon uteblev bara upplevelsen av att tusen gröna nyanser drämde en i huvet. Min grönbarometer säger helt riktigt att det försvunnit en hel del gult på fälten, gröngult. Det är mer visset nu. Det är trädens, flugornas och gräsens plats. Regnet och solen turas om men regnet går ihop med kalla vinddrag och kräver fler tjocka tröjor än vad som är bekvämt. Det skulle man inte tro. Solen har armeer med pyttesmå insekter. Aldrig bära bara linne med bara ben. Skulle man knåda ihop all anfallande insektsmassa till mänskliga former skulle det kunna bli trångt kring trädgårdsbordet.
Inte en poetisk rad har kommit för mig, det föll av mig som vatten på en gummistövel så fort det var klart och vi lämnade stan, man skulle lätt tänkt sig att det istället skulle eskalerat i naturen. Men resonemanget nu är identisk tvilling till lektionerna härunder. Jag målar grönt och skönt för att visa på tesen att ingen grön förtjänar att mobbas. All grön kan motverkas med annan grön. Det var jag som föreslog en grön färg i byggets ena lilla rum. Det skulle framkalla en explosiv grönupplevelse med den mörkare trädgrönskan utanför. Men det är svårt att se nyanser på provkartor så det blev inte riktigt rätt. (Clas tog fel ändå) Jag angrep problemet genom att måla grön akryl på masonit, det ska ändå göras i någon form innan höst. Och nu har det hamnat i tvivlens läger då måleriet är dömt att dö för att ha en chans att återfödas i en mindre pinsam form. Det är bara att jobba sig förbi det stadiet, åååh tråkigt. Färgen kladdar. fult fattigt fånigt.

Det blåser, det är grått. Ingen bra dag för falu rött. En dag för takvitt. gummistövlar, skogspromenad. Det är en tärande stärkande tid i naturens rike. Jag kommer hem väderbiten med valkiga händer om c:a en vecka.

(pst: Det är under plågsamma inslag som man kräver mer av sig själv och blir ödmjuk inför att bara vara en begränsad själ i en bräcklig kropp. Om solen bara sken och man kunde pytsa ur sig resultat nöjd och glad så vore inte det egentliga värdet nödvändigtvis bättre./tillfreds i småland)