Sorgeprocess.
Vilken liten sorg som helst. Jag tänkte ett rum och en något störd människas samlande av saker som påminner om händelser som verkat viktiga. Ett rum som tappat glansen.
Men nu känner jag en liten sorg för att det inte blev sorg nog. Den skulle varit svartare och överbelamrat, som jag tänkt. alltid kompromissar man bort något (med goda skäl) och det gör att man aldrig blir färdig. Jäkligt sorgligt. Dynorna är stoppade med remsor av gamla kläder. Säckvis med gamla kläder klippta i centimeterbreda remsor. Stommarna till sittobjekten ville jag skulle vara som tecknade streck. Varje del ville jag skulle vara en tillhörighet till det andra Jag ville ta reda på vad som driver på att lägga så mycket arbete på något som med stor sannolikhet inte kommer att vare sig säljas eller få plats hemma hos mig själv. Är det lönt? speciellt som man gärna ruinerar sig fullständigt på material.
Jag kom fram till att det inte är lönt. Att kreativiteten gärna kan bedrivas i ett litet format. Text, teckning. Men så går det en stund och det är de helomfattande ruminstallationerna som lockar. Ett sätt att hitta nya kombinationer av material och teknik att utforska. En färg räcker för att gå igång. svart blev en trendinredningsdetalj efter att jag bestämt mig. men jag bestämde mig för att det skulle gå att förbise det. Vitt duger det också. det får mig att tänka på lukten av kroppstalk, något som var populärt på 70-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar