knyter ihop en påse om det går

Bonusvaktar galleriet en solig blåsig småkylig lördag strax innan tiden tippar över ett litet stup som jag har skapat till mig själv. Jag är ledig nu när jag sitter såhär och låter timmarna gå medan folket går förbi ute på gatan, kanske mot parken. För kylan jag kände på vägen hit kommer nog att ge sig. Jag har inga uppgifter utdelade av samma mig själv idag 12-16. Det är jätteledigt. och tomt. Iallafall 20 minuter in på öppettiden. Det är ju ingenting.
Jag hann ladda upp bilderna här och nåla, för jag fattade ett ovanligt beslut, nåla upp ett tyg som ska föreställa ett parasoll, innan jag lämnade sturegatan och for hit.
och sydde en på en teckning av en björn som vid en snabb överblick visade sig vara för mager. (noterar en besökare med dagens andra streck)
De här små stupen är Jag. Inte så att jag vet om det. Det bara hörs mycket tydligt när jag pratar om färdigställandet av vad som är mina bidrag till utställningar. Alltid med Maria kan det verka. Deja vu. Alltså det är Maria som vet hur det ligger till mer än jag själv. För snart har jag glömt det och återgår till att tro på lång planering och långsiktiga förberedelser.
Fästanorningar. Lacka plåtdelar. packa snyggt. Det kan inte vara för mycket. Resten kommer till av ren slump i mellanrummen som oannonserat dyker upp ibland. oproffsigt och spontant.
Jag öppnar dörren och låter kylan sprida sig över utställningslokalen.
En öppen otvetydig invit. Kom nu.
En vitskäggig gubbe gick på den. Jag säger hej, han svarar hej, lite blygt kan man tycka.
Kanske det beror på musiken till Patricias video. Så melankolisk att man blir ledsen utan vidare orsak.
Om jag skiter i stupet och cyklar som ett jehu hinner jag se Stefan Winroths vernissage på galleri 21 efter stängningstid. Teorin att man får tiden det tar av att göra det man inte hinner fungera förvånansvärt bra.
Nu är jag ledig och sitter bara här lite ledsen av musiken och vilar på min ...spända sträng?
Det var ledigt igår också. Christian Blandhoels (för nu orkar jag inte se om det är rätt namn på gubben) utställning på skånes konstförening på Bragegatan 15 är en gåva till folket som gillar elgitarr. Om elgitarr inte ingår i ens vardagliga referensregister gillar man förmodligen ändå. eller är lite dum i huvet. Barn till exempel, (inte att de är dumma) bönder, skattebetalare och småkriminella (kreti och pleti alltså). Den här utställningen borde användas i en satsning att få dit de där svårnådda målgrupperna som det pratas om i enkäter och hörsägner. Nej man får knata över till kiosken och skaffa ett äpple.

Marthe och Emma soffar, Malin och nån målar. Världens sämsta band som inte spelar men som ser ut som ett skolband utan utsikter till genombrott, ett ganska bra som ingick i programmet, och Morgan och nån som målar.