Om hur varför

En utställning kommer närmre. Jag tänker att allt ska med på tåget. Utan bil och budget är det lönlöst att frakta saker som inte är platta paket. Jag tänker transportkärra. kompaktpackad. med stor potential för spridning. Alltså, jag skulle vilja göra mig en transportkärra att ta på tåget. Själva transporten är nr 1. Det andra kommer i andra hand. Det har samma resonemang som när jag gjorde "svart dialog" på skånes kf. Det periferiska är kanske större än det synbart egentliga verket. Så tänker jag att det vore en absurd sak att också göra något som säljer. Eller, man ska ju tänka på att det kan finnas någon kvar därute som faktiskt vill köpa små unika objekt. Jag ska i en framtid med inkomst vilja & göra det. köpa små unika verk. Vi ska trots allt undersöka vad den här platsen går för. Kan bli smärtsamt kostsamt med tåg och 4 nätter hotell. En vernissage på två timmar på det blir som en nära-dödenupplevelse.
Jag skulle säga att tanken på att alla golvstående verk ska flyttas för ett möte på måndagen gör att man undrar om det här inte ska handla om generositeten, snålheten och egoismen. Så tänker jag hjul och ett tema ur vilket man kan undersöka vår samtids mänskliga fenomen. När man har det klart för sig känns det hoppfullt. Det kan bli kul?
Vi kan säga såhär också, det ska vara tyg med mycket sydda teckningar på. Tyg kan bli allt möjligt, tänker tält men inte enkelt. tänker spridning och lätt.