helvetet i björnkläder

Jag loopar: sliter av jackan, hjälmen och vantarna och går som en klibbig bålgeting till skampålen. tungan är knallsvart av helveteseder. vässar spetsen och går tillbaks och tar på allt igen. Jackan hjälmen och vantarna. klibbar och svär. sliter av och går och vässar. Fan dåligt flyt nu, näe, det är jag som är dålig. helvetes fan.













rättelse:
ah, men vadå, björn eller blå....
blåkläder i verkstan och björnkläder i småland.


om man säger så här: självförtroendet simmar med de fulaste fiskarna i det djupaste vattnet. långt ner i dyn lixom. det ska inte vara så himla svårt. jag siktar fel. det ska vara fint.
Jag är så frustrerad att jag håller mig till tio minuter innan rasterna är slut innan jag fortsätter.
så är det slut på dan och ping så är jag strålande glad. Jag tänker så här: det var klibbigt, musklerna i överarmarna är knallhårda av överspänning (ja det är konstigt), ut i värmeböljan, och spring!
nu springer jag sporadiskt, ikapp med kaninerna bland träden, och det kan inte vara skadligt för en människa.