tackar för det facebookredaktionella arbetet i väntan på sydsvenskans högtidliga internetupptatering! min artikel:
Irrationell kraft
Jag vet vad det var, det var en ren som ville ta sönder en gren, sa sonen och summerade sakligt filmsekvensens magi. Vi hade just slitit oss ur förtrollningen och klivit ut från galleri Rostrum, där vi suttit och stirrat på sänghimlens flimrande bild och hört skogens susningar. Kanske fanns det en fågel och kanin också, med stora bleka huvuden och människokropp. Effekten var i vart fall märklig, som en förvuxen Beatrix Potter-figur version 2010, förvirrad och ensam i sin skog. Dessa spensliga gestalter bland prasslande löv, fångade av kameran mellan lekfullhet och frustration (som livet självt).
Hade ni tur såg ni dem redan på Malmöfestivalen. Fast då hade de trängt ihop sig i en kvaddad skrotbil och parkerat på Hamngatan. Ett egendomligt sällskap som tycktes säga något väsentligt om vår tid – om det så bara gällde vårt uppdämda behov av det oväntade. Där och då stod jag som en fastfrusen voyeur och glodde in genom bilrutan, fängslad av det finkänsliga uttrycket i deras otympliga huvuden. Egentligen var det absurt, nästan skrattretande. Ändå krävde de tydligt att bli bemötta med respekt, vilket fick förbipasserande att en efter en häpet stanna upp.
Och nu denna utställning av samma Monix Sjölin, som, enligt presentationstexten, ”i en perfekt balans mellan tanke och verkstad välkomnar till en miljö byggd av järn & vision”.
Järnet, ja. Vilken kontrast mellan skogens värnlösa varelser och rättssalen av svetsat järn, dyster som ett obduktionsrum i galleriets främre del. Sannolikt är det Sjölins konstnärskap som ska upp till bevis. Når viljan att kommunicera bortom nonsens och banalitet? Hon saknar inte mod att rannsaka sig själv. Den faktiska rättegången äger rum först utställningens sista dag, men varför hålla den anklagade på sträckbänken? Det här är konst som växer ur fantasins irrationella kraft, hemlighetsfull och fri.
Även i Eva Källmans måleri bla bla bla.
Carolina Söderholm
1 kommentar:
Vad bra! Man får känslan, har inte sett något men den där beskrivningen om bilen med djuren på Hamngatan så förstår man hennes förtjusning och hur nyfikenheten väckts hur vägen inkan se ut. och då funkar det ju! Ska bli skitintressant att följa rättegången så långt det går.
Skicka en kommentar