torsdag 31 januari 2008

sorgepaus

Texten till utskicket:
"Två tusen år av sorg har satt spår i mänskligheten.
Mindre komplicerad är den enskilda människans väg från födsel till död. Rensat från religiösa och politiska referenser är livet en enkel historia om hur människan som barn präglas av den tradition hon växer upp i, vilka rebelliska yttringar ungdomsåren tar sig och hur stor plats hon får ta i relation till sin omgivning. Om man bortser från faktorer som taskiga omständigheter och dåligt omdöme finns det en inbyggd utveckling där varje enskild människa tar till sig kunskaper, gör erfarenheter, ifrågasätter normer, formar sig efter omgivningen och inrättar sig i sitt liv.
Sedan kommer sorgen över det som inte blev. Den ligger som längtans svarta diamant djupt begraven i ett blåsvart iskallt hål i det mentala landskapet. Samma landskap som har lyckliga stjärnfall och vintergatan. Vi ska in i det blåsvarta hålet och bara vara ledsna en stund."

tisdag 29 januari 2008

rester


Här har vi en talarstol i plåt, vikt och svetsad.
Det skulle och kan bli ett ljudobjekt. egentligen för Hitlers gläfsande stämma, alternativt som en talarstolskaraoke.
Ett förslag på utsmyckning till lernacken på en kurs vi lekte vid brobyggestider var att talarstolar i betong skulle stå vända i olika riktningar, långa röda mattor fast i tennisgrus skulle korsas härsotvärs. Där kunde man välja att tala till kontinenten eller till sverige, garanterat till Danmark.

Där har vi en installation till en slagverksensemble. Med tremilimeters järnplåtar som jag nitat gångjärn på. En representant för mina fördomar, kristalllampan i ett enklare utförande med en rejäl galge att hänga i. Jag visste inte till vilken lokal det skulle byggas, det talades om mässhall. istället blev det en trägul panel som är svår att ignorera. Dokumentationen av mina projekt har aldrig hållit måttet men jag envisas med attt göra det själv.



















Samarbetat: Har man varit på Charlottenborg i Copenhagen så vet man säkert att efter andra trappen tar luften slut. Speciellt en solvarm dag. Ingen har prisat det geniala i att skaffa sluschbar till det rummet tillräckligt. Den här skulle odla fjärilar och gro växter också. Fjärilarna fick frihet efter kläckning. I rummen omkring försiggick workshops. parabolstolarna har en snillrik teknik som gjorde att man kunde lyssna på resultatet av Hauswolfs workshop om man intog viloläge. Den tekniken hade jag inte något med att göra. Det var de andra genierna i Imagineering som löste det. Ett samarbetsprojekt alltså. Imagineering konst & teknik. 2002-2003

studie i en kladd


Själva kalven fanns från början i en svart kladd på en övermålad bild. samma kladd var en även en liten mus. resten av duken var skit.

Som barn låg jag i höet i fårhuset och tittade på fuktfläckar i taket och på väggarna och blev tagen av hur exakt en bild kunde vara, av ren slump.
Samma fenomen som gör att man ser ohyggliga figurer i mörker och en bränd jesus i ett rostat bröd.

Jag tecknade av kalvkladden och har sytt den och andra teckningar på en vanlig symaskin med raksöm. Teckningarna förändras en del när man syr på maskinen, som inte är överdrivet smidig.

svart dialog







En telefon "svart dialog" med väderleksrapporten, en tavelbelysning och en målning

www.skaneskonst.se/utstallningar.php?id=25

svart dialog aug-sept 2007, på skånes konstförening




















Sorgeprocess.
Vilken liten sorg som helst. Jag tänkte ett rum och en något störd människas samlande av saker som påminner om händelser som verkat viktiga. Ett rum som tappat glansen.
Men nu känner jag en liten sorg för att det inte blev sorg nog. Den skulle varit svartare och överbelamrat, som jag tänkt. alltid kompromissar man bort något (med goda skäl) och det gör att man aldrig blir färdig. Jäkligt sorgligt. Dynorna är stoppade med remsor av gamla kläder. Säckvis med gamla kläder klippta i centimeterbreda remsor. Stommarna till sittobjekten ville jag skulle vara som tecknade streck. Varje del ville jag skulle vara en tillhörighet till det andra Jag ville ta reda på vad som driver på att lägga så mycket arbete på något som med stor sannolikhet inte kommer att vare sig säljas eller få plats hemma hos mig själv. Är det lönt? speciellt som man gärna ruinerar sig fullständigt på material.
Jag kom fram till att det inte är lönt. Att kreativiteten gärna kan bedrivas i ett litet format. Text, teckning. Men så går det en stund och det är de helomfattande ruminstallationerna som lockar. Ett sätt att hitta nya kombinationer av material och teknik att utforska. En färg räcker för att gå igång. svart blev en trendinredningsdetalj efter att jag bestämt mig. men jag bestämde mig för att det skulle gå att förbise det. Vitt duger det också. det får mig att tänka på lukten av kroppstalk, något som var populärt på 70-talet.

svart dialog 2007


ett sorgeflor, en tavelbelysning med måleri, en hylla som spelar svajig fransk tango och två taklampor.

OH


The art of overhead var ett projekt som jag lämnade ett bidrag till (Köpenhamn-05 sen Rotterdam-07)

pass -06




Det skulle kunna bli hur stort som helst och se ut lite hur som helst. För mig blev det som en liten markering. Pappas bygge var min förebild
En workshop i jaktpass (som konstverk) vore kul.

buskis i norrland


2006. Hållplats på Box kraftverk
Box K ligger naturskönt i överkant, i ådalen.
Jag började med att lista norrland, en lista som rymmer mycket ångestfenomen. Stoppade hos familjen på väg upp. Över en vecka var jag där för att hinna samla på mig material och börja ett bygge. men det var snålt, gick trögt och för att döva paniken målade jag i rasande fart av bilder i fars jakttidningar på temat -djur som hänger.
Väl i Ådalen tänkte jag mig ett jakttorn. Vi hade rest runt och fotat passen i min pappas jaktmarker, men jag blev höjdrädd efter att ha byggt stegen. Det blev mycket kompromisser där, men det är inte det synliga resultatet utan resan dit som jag vill presentera. Fotografierna på jakttornen och en text ligger på den lilla hyllan. Ute vid parkeringen står mitt eget lilla pass.

pausbild

Slumpen får styra mina bildval. Jag drar ett kort och skriver lite om det. Det blev så att jag fick upp lite äldre bilder först.

måndag 28 januari 2008

bakåtblick: säng




blick bak: pistoler




















Vad ska man göra med vapen? Det är ett så omöjligt redskap gjort för hot och död men annars helt obrukbart. Jag hade "attributes and tools" som arbetstema i i stort sett alla tidigare ideér och skulle haft det än om det inte blivit så tjatigt. Redskap, förstärker ens identitet, det är tacksamt och outtömligt som ursäkt för att tillverka objekt, utveckla teorier och tramsa lite. Men en spade är harmlösare än en ak4.
Jag fotograferade min dotter. Barn växer upp med vapen, till vardag och fest. knatar iväg till skolan under helt andra förhållanden än vad mitt barn gjorde.
Det är förstås helt omöjligt att föreställa sig för mig, men just därför värt att arbeta med.
Det här projektet hade behövt lite bidrag för att bli av: Jag hade tänkt en stor hög med vapendelar gjutna i järn så de blir riktigt tunga. Även vapen som barn kan göra själva av kvastskaft skulle gjutas och ingå i den här stora högen. Och fler bilder på barn som poserar. Det blev inga pengar, och min bild av vad jag ville visa verkade med tiden aningen passé. Men det hade blivit bra.

blicken bakåt: nurse





















från c:a 1995. Min väna dotter fick en sjuksköterskedräkt av sin far, jag hade ett fotografi av henne, stående stolt på en sommaräng. Jag såg mig själv stå och bända järn och funderade på min yrkesroll. Kanske det var när jag sydde den här dräkten i min egen storlek som jag bytte riktning i mitt svetsande? Nej, det kan det inte varit, jag ville bygga en trevåningssäng som kunde bli ganska ikeaplatt ihopfälld, så var det. Jag hade byggt på en bar som skulle innehålla allsköns symbolartade signalsystem, som säten som blir varma, lampor som blinkar med hjälp av sensorer osv. Men det blev ett gytter av prylar, det fanns behov av upprensning. Så, Den här stackars sköterskan kom in när sjuktemat var ett faktum. På en resa med bil, ett försök att undvika Tyskland, tog vi turistfoton av henne, sköterskan, på olika platser i europa 1985. Sjömännen fanns i Trieste.

protectionsuite

Från c:a 1994. Jag hade svetsat en del möbler som delar av installationer och gått in i ett sjukhustema.
"Konsten var lite sjuk, behövde rekreation."
med möbler för kroppen fick jag till en slags hyperskyddad älskarinna. Själva fotot var en del av en fotoserie som skulle beskriva händelser i själva installationsrummet, det som bestog av alla objekt jag svetsat ihop. Min roll som supersvetsare skulle krockas med bilderna av sköterskan, konkubinen och revolutionsledaren.

slutet gott, nu börjar vi om

Min blog försvann, det ska bli bättre nu.

Den här bilden är en illustration till en historia på rim jag skrev helt nyss.
Den börjar så här: En grizzlybjörn till skogen kom, med ramen om en flaska rom.
Här är den sista bilden, då ordningen är återställd.